Fezzi

Sitter med fingrana på tagenterna och försöker skriva hur jag känner, men jag känner så mkt så jag vet egentligen inte va jag ska skriva. Blandade känslor, är så otroligt glad men samtidigt innerst inne är jag så lessen och vill bara skrika och gråta ut i nåns famn. Vissa saker vill jag inte bry mig om och inte lyssna på och verkligen skaka av mig, men det sätter verkligen sina spår. Det blir fula ärr som aldrig kommer försvinna. Imorgon ska jag besöka kyrogården inte för att det är en speciell dag utan för mitt eget bästa. JAG måste sitta för mig själv och tänka igenom va jag vill o inte vill med mitt liv. Jag behöver detta, jag måste annars kommer jag knäckas på mitten. Är otroligt skör nu och vet varken ut eller in riktigt. **saknar dig otroligt mkt* Jag försvann när du försvann. Men jag hitta tillbaka och jag vet att jag är på väg. Men det tar tid, vissa måste ha tålamod. Men vissa hade det inte.
Kanske har "blottat" mig för mycket men jag känner såhär och det skäms jag verkligen för! Snarare mår jag bättre av att jag skriver.

Fick helkropps massage efter jobb idag och fy fan va ont det gjorde emellanåt men man känner sig som en helt ny människa. Ska verkligen gå fler ggr, har nog inte träffat en sån rolig o härlig människa på länge. Vi oss ett gott skratt emellan åt iaf.